Jamie Oliver & Några livslöften

I morgon kommer den. Dagen då alla räknar ner till ett nytt år. En ny början med nya löften som alla sköljs bort med lite sprit innan de ens hunnit ta form (- eller, som i mitt fall, med lite julmust. Jag är inte så förtjust i alkohol just nu. Vin går bra, men nu gled jag visst ifrån ämnet lite). Att sätta så mycket press på vändningen mellan två dygn är inte klokt. Man förändras inte så mycket över så kort tid. Har man inte haft orken eller viljan att göra den där drastiska förändringen tidigare så kommer man inte plötsligt att kunna "gå ner 20 kilo" eller "bli en lycklig människa" år 2012. Antingen finns viljan för förändring eller så finns den inte. Finns den så är man redan under utveckling, om inte så blir nästföljande års nyårslöften likadana.

Jag vet förresten inte vad jag yrar om. Jag sitter i mitt gamla rum i Vetlanda med en kopp te farligt nära sängen och inväntar den där tröttheten som gör det behagligt att sova. Tänkte ligga och titta på när Jamie Oliver lagar mat, det tycks göra mig avslappnad. Han är min gud.

Hmm. Vad mer. Introducerade Jashar för Skyr innan, han tyckte också om det. Nu gäller det bara för Sverige att börja tillverka det också så att priset på ljuvligheten sjunker och jag kan börja frossa i vanlig ordning.


...okej, jag klämmer väl till med några löften då. Dock är detta mål som jag arbetar med hela tiden, så tro inte att jag är motsägelsefull. (Om jag är det så är det en del av min charm.)

*******************************************

Livslöften (...2012):

* Lägga ner mesandet i mitt skrivande och ha en starkare röst i mina krönikor och övriga texter. Jag är alldeles för rädd för att någon ska ta illa vid sig av det jag skriver, men om kritik tycks lämpligt så ska det även ges. Den som är vän med alla är inte vän med någon. Det finns en skillnad mellan att vara diplomatisk och att inte ha några åsikter, och den kan jag i så fall hitta. Eller så kan jag vara som Linda Skugge. (Det vill jag inte.)

* Förbättra min studieteknik. Neonfärgade lappar och pennor tycks dock göra susen för mig i det här fältet. Finare färger fungerar ännu bättre. Jag är ett barn.

* Sluta överkonsumera. Jag kan inte vara så fientlig mot Blondinbella, Lady Gaga och allt vad dekadens heter när jag själv köper skit jag inte behöver.

* Spela piano. Begränsa gehörets andrum och lära mig att läsa noter, en gång för alla. (Fem år på musikskolan borde ha fixat det, men finns inte viljan finns inte heller medlen.)

* Bli bättre på att förlåta båda mig själv och andra. Det ska inte vara jobbigt att leva.

* Låta kreativiteten flöda. Mer fotograferande, skrivande, pysslande, pillande. Mer av allt som är balsam för själen.

* Komma i form/gå ner i vikt. Naturligtvis måste denna punkt vara med bland allas nyårslöften, men jag vill tycka att den är legitim här. När jag föll ihop som en säck av anemin försvann träningen i över ett halvår och kilona kom så snabbt att jag knappt märkte när jag blev stor, och jag är trött på att känna mig som en blobb. Dock är det huvudsakligen mina vidriga rygg- och benproblem som gör att en viktnedgång känns nödvändig. Att jag blir snyggare är bara en bonus.

* Lära mig mer om hur underbart det är att vara mig och uppskatta allt jag har. En punkt som aldrig bör försummas.

* Börja skriva min bok.

*******************************************

Nu är det dags för Jamie. God natt alla barn, vi ses nästa år.