Darlin' you give love a bad name

Var nyss ute på en pinsamt kort promenad. Hösten börjar mena allvar nu och jag är i behov av ett par nya, hålfria vantar. Trots kylan älskar jag vädret. Det är ljuvligt att kunna vandra omkring i stickade kläder utan att det bildas pärlor i pannan. På tal om Kent nostalgilyssnar jag just nu på FF. Om en stund byter jag tillbaka till Adele. Eller Bon Jovi.

Nu när det är kallt kan jag inte undvika att längta lite efter julen, trots att tiden redan går alldeles för fort. Jag skyller på pepparkaksdumlen jag åt igår, och doften av alla tända värmeljus jag har omkring mig just nu. Det finns värre saker än gul bokeh i mörker och filtmys i soffan. Och luddig snö.

I helgen har jag gottat mig framför ett Gleeathon. Mycket mysigt och mycket välbehövligt. Nu har jag dock en mindre tilltalande hög av böcker att återgå till.

Nu ljög jag. Inte om högen, den består. Men litteraturvetenskap äger.

Jag såg att det senaste fotot på mig som publicerats här var från mars månad. Så kan vi ju inte ha det. Här följer en fuskredigerad bild (ingen medveten pose, tro det eller ej) från dagens promenad. Så att ni vet att jag fortfarande består av materia och fluff. Och för att bilden blev rätt bra.

Nu ska här studeras intensivt. Goder afton, eder alla.